Snö.....
I går var det skyltsöndag och alldeles kalt på backen knappt en vit fläck någonstans. Omysigt.
Men idag m ina vänner vaknade jag till en vi omgivning, kunde inte den snön fått komma igår.
Jag har jobbat hela helgen så egentligen så tänkte jag mer på alla barn som inte fick ha snö omkring sig för den rätta stämningens skull.
Jobbarhelgen har gått fort som vanligt och nu jobbar jag bara denna vecka sen är det mammaledigt och planering av ettårs kalas. Tänk vad tiden går fort. Lillan har numera tagit några steg och håller på bli en stor flicka.
Varje dag förundras jag över hur man kan känna så starkt för en människa som man bara känt i några månader, ni som fött era barn har ju först haft dom i magen i nio månader och en naturlig modersinstinkt finns oftast redan hos er när barnet föds. Själv var jag tvungen att vara lite inställd på att få kämpa lite för att få den där starka moderskänslan inom mig. Men jag hade visst grubblat på det här i onödan för i samma sekund som jag fick Nellie i mina armar så högg det till i bröstet i mig och jag kände mig som en björnhona som var redo att göra vad som helst för detta lilla underverk.
Åh nu drygt åtta månader har jag börjat förstå att kärleken till henne kommer aldrig sluta växa. Andra förälskelser går ju upp och ner men till sitt barn går den bara spikrakt upp.
Jaha då blev man lite filosofisk en stund men såna här tankar dyker upp titt som tätt och nu valde jag att skriva ner en av dem.
I dag ska jag klippa av mig håret så lite nervös är man över det.......Sen ska jag åka till Pitholm och se Cajsa spela med sitt länslag, det ska bli kul för jag har inte haft möjlighet att se så många matcher på sistone.
Heja Cajsa!!!
Hejs svejs
Men idag m ina vänner vaknade jag till en vi omgivning, kunde inte den snön fått komma igår.
Jag har jobbat hela helgen så egentligen så tänkte jag mer på alla barn som inte fick ha snö omkring sig för den rätta stämningens skull.
Jobbarhelgen har gått fort som vanligt och nu jobbar jag bara denna vecka sen är det mammaledigt och planering av ettårs kalas. Tänk vad tiden går fort. Lillan har numera tagit några steg och håller på bli en stor flicka.
Varje dag förundras jag över hur man kan känna så starkt för en människa som man bara känt i några månader, ni som fött era barn har ju först haft dom i magen i nio månader och en naturlig modersinstinkt finns oftast redan hos er när barnet föds. Själv var jag tvungen att vara lite inställd på att få kämpa lite för att få den där starka moderskänslan inom mig. Men jag hade visst grubblat på det här i onödan för i samma sekund som jag fick Nellie i mina armar så högg det till i bröstet i mig och jag kände mig som en björnhona som var redo att göra vad som helst för detta lilla underverk.
Åh nu drygt åtta månader har jag börjat förstå att kärleken till henne kommer aldrig sluta växa. Andra förälskelser går ju upp och ner men till sitt barn går den bara spikrakt upp.
Jaha då blev man lite filosofisk en stund men såna här tankar dyker upp titt som tätt och nu valde jag att skriva ner en av dem.
I dag ska jag klippa av mig håret så lite nervös är man över det.......Sen ska jag åka till Pitholm och se Cajsa spela med sitt länslag, det ska bli kul för jag har inte haft möjlighet att se så många matcher på sistone.
Heja Cajsa!!!
Hejs svejs
Kommentarer
Postat av: Mormor
Kärleken till sina barn och barnbarn är precis som du säger en förälskelse som aldrig går över. Som mamma gläds och sörjer man med sina barn fast de är vuxna. Oron och stoltheten är den samma idag som för trettio år sedan.När du som liten dansade och sjöng var jag stolt .. i dag när du berättar hur du gjort något gott för någon annan som du ofta gör, känner jag samma stolthet.
Barnbarnen väcker samma känsla som för sina egena barn men kanske jag kan släppa lite av den oro som fanns, att ni skulle bli sjuka, göra er illa, bli mobbade eller fara illa på någonsätt.
Kram
Postat av: Farmor
Håller med Mormor.Kram
Trackback
